I december förlorade vi vår kyckling Sven, endast några dagar gammal! Jag grät så tårarna sprutade när han drog sin sista lilla suck i handen på Jens! Kort därpå började Selma och Sigrid ruva igen, sade åt Jens att han får nog ta bort äggen av dem för jag klarar inte av att förlora fler när det går att ta äggen av dem och undvika det. Först åkte Sigrids ägg bort ur båset och lades på en hylla i garaget, några veckor senare tog han ägget som Selma ruvade och stoppade dit Sigrids ägg eftersom vi visste att det skulle bli till något av det. Att det skulle bli kycklingar denna gång också visste jag med säkerhet för en morgon då jag kom in höll Sigge på och besteg Mount Selma! Så mer kycklingar ville vi undvika, eftersom vi inte vill ha fler tuppar!
Igår när jag kom ut och skulle mata dem tyckte jag att jag hörde ett pip, tänkte att det kan ju bara inte vara möjligt, petade till Selma och se att ägget nog låg kvar under henne.puh!
Idag när jag kom hem från skolan gick jag via som jag alltid brukar,när jag öppnade dörren hörde jag bara Piip piip piip...
Det gamla ägget låg kvar inne i huset och skalet av ett andra ägg med, så hon hade inte bara ett ägg, utan två! En miss från vår sida, nåja, glad över det lilla livet är jag nu iaf, hoppas han överlever och växer upp till en höna och inte en tupp, men sannolikheten för det är ju liten så han får heta Sven 2!
Selma & Sven
Tuppen Sigge & Signe (kycklingen vi fick i augusti)
Och bossen Sigrid som varit ovanligt lugn den senaste tiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar