När man trodde att "The botten is nådd"..

...så visade det sig att det kan bli mycket värre!!!

Några av er som följt med min blogg ett tag, minns kanske historien om de ovärderliga city-pantsen. Nämnde ju då att de var det fulaste jag sett på två ben, jag är ju inte mer än kvinna och kan erkänna: Jag hade fel...

Har tjatat på Jens hela sommaren att nu när det är rea-tider så måste han fara och köpa ett par nya jeans, han har bara ett vettigt par och ett par som går i nödfall.. har tjatat för döva öron, för rean börjar vara över och grabben är fortfarande jeans-svältande!!!

Och en dag vips vaps kommer han hem och har köpt ett par nya byxor, som han med stolthet drar på sig och kallar arbetscapri... ett par blåkläder 3/4 dels byxor... och orsaken till att de är just 3/4 dels byxor och inte arbetsshorts är endast den att det skall rymmas benskydd i dem...

Jag svär på att jag tror jag skämdes ihjäl en smula, DE var det fulaste jag nånsin sett och man riktigt bara såg stoltheten skina i grabben, jag däremot var nästan beredd att vrida igen persiennerna så att ingen förbipasserande skulle se denna skapelse!!!

Höjden av flaggstången var när han för några dagar sedan kom hem ur jobbet nästan sprickande av stolthet och förklarade att han tror att en arbetskompis försökt efterapa hans pants, genom att ha klippt av sina normallånga byxor på exakt samma längd...

summasummarum, inga nya jeans denna gång heller. Om ni i vinter ser ett par ute på fest, där mannen står i kavaj och blåkläder 3/4 dels byxor pösande av stolthet och kvinnan sitter i festblåsa och ett par perfekta shoes i ett hörn och gråter så är det troligtvis oss ni fått syn på i vimlet...