I himlen kan man både gå och prata...

I mitt jobb får man ibland ta del av samtal som barnen har sinsemellan. Idag råkade jag höra ett samtal där två små grabbar diskuterade döden. Den ene sade att när man blir gammal så dör man. Den andre svarade att han skall snart dö för han blir ju bara äldre. Den förste pojken svarade då att när man dör kommer man till ett fint ställe, ett ställe där man både kan gå och prata! Då frågade jag försiktigt om det är himlen han menar och då sade han jå!! Man blir både rörd och förundrad på samma gång. En liten och dennes syn på livet. Att se på livet så positivt och rofyllt. Grabben som sade detta var inte rädd för döden, han trodde verklgen med sitt hela jag att det finns ett liv bortom det jordiska. Jag ville frysa det ögonblicket, spela upp det igen och minnas det för alltid. Jag hoppas att inget någonsin kommer att förändra hans syn på livet.
Själv funderar man ofta vad det är som egentligen styr allt, inget religiöst men nåt måste det ju vara, vi kan ju inte bara finnas utanvidere. Vissa dagar tror man på nåt, andra inte. Men en sak är säker, från och med idag vill jag också tro att i himlen kan man både gå och prata!!